En av Sveriges absolut vackraste älvdalar med en kristallklar älv där sandsträndernas renhet och strandängarnas blomsterprakt slår besökaren med häpnad. En älvdal med livliga forsar, spegelblanka grunda sel med sandbotten varvat med djuphöljor i forsnackarna. Överallt finns röding och öring. Ingen annan fisk. Och det bästa av allt, det är vild fisk som aldrig har blivit inplanterad.

Tänk dig att sitta vid elden i den ljusa sommarnatten och njuta av glödstekt öring, medan myggen bjuder upp till dans. Låta blicken följa älvens slingrande serpentiner upp mot de närliggande fjällen. Att få uppleva älgens majestätiska gång ned till vattnet för att dricka.

När man sedan mätt och belåten går in i stugan, för att sova bort ett par dyrbara timmar innan fågelsången tar vid, då har man vederkvickt sin själ att orka med den vinter som kommer även i år.

När bergsmännen kom till Adolfström på sent 1770- tal upptäckte man att på Yraftdeltat fanns mängder med hö som man kunde bärga till kreaturen. I nästan oavbruten tid från dessa dagar har det bärgats hö och än idag slås delar av deltat för att bevara det gamla slåtterlandskapet där ett 50-tal hölador finns kvar.

Det är ett märkligt landskap med sandstränder, slåtterängar, starrkärr och videsnår. Älgen har rikligt med föda på strandängarna och gömslen i viden där de kan dra sig tillbaka under dagen. På strandrevlarna finns mat för simfåglar och vadare. I sjön jagar lommen småfisk till mat åt sina hungriga ungar.

På våren blommar kabbelekan längs stränderna och senare på sommaren kung Karls spira. På ängarna kan man hitta den lilla ormbunken låsbräken och örter som fjällgentiana, ängsskallra och polarbräsma. Smörbollar och stormhatt blommar tätt mellan videbuskarna.

I mitten av maj börjar smältvattnet söka sig ned till älven från de intilliggande fjällen. Efter någon dag stiger vattnen så isen lossnar från stränderna, flyter med älven, krossas i forsarna och så plötsligt har älven kastat sin boja och är helt fri. Mäktigt sväller den mer och mer. Med höga brösttoner kastar sig vattnet genom forsarna, breder ut sig långt upp på stränderna. Når upp i höjd med hängbroarna, där de högsta flodvågorna girigt slickar gångbanan, för att kanske ibland vräka bron i forsen.

Nu kommer alla flyttfåglar, simfåglar, vadare och alla andra småfåglar som ingen vet namnet på. Och alla har de så bråttom att hitta sin partner, bygga sina bon, lägga sina ägg och äta då och då. Men vad gör väl det när det inte finns någon natt så att man behöver sova.